Roffe Blom: Den livsviktiga diabeteshunden

Ny forskning visar bland annat att blodsockervärdet bör ligga så jämnt och så nära normalt (3,5–6,1 mmol/L) som möjligt under hela dygnet; detta är något en diabeteshund blir expert på att hjälpa sin förare med, genom att markera för hundägaren såväl då blodsockernivån är på väg upp eller på väg ner.

Antalet personer med diabetes växer lavinartat över hela världen och sjukdomen går ner i åldrarna. År 2025 beräknas så många som 5–6 procent av världens befolkning, det vill säga 300 miljoner individer, ha diabetes. Detta kommer att bli en ordentlig utmaning för samhället och sjukvården i framtiden.

I Sverige har cirka 50 000 personer typ 1-diabetes, varav cirka 8 000 är barn och ungdomar. Sjukdomen är dessutom vanligare i Norden än i andra länder. Varför vet man inte riktigt, men man spekulerar i att kan finnas ett samband med välståndet i ett land.

I Sverige har man på senare år även sett en betydande ökning av typ 1-diabetes bland mycket små barn. Man räknar idag med att cirka 800 barn per år får diabetes typ 1. Jag vet föräldrar som går upp varannan timme för att kolla blodsockernivån på sina barn. Även här kan en diabeteshund göra stor skillnad. Med tryggheten och vetskapen om att hunden väcker föräldrarna om blodsockernivån hos barnet går under eller över den normala, gör att man slipper gå upp varannan timme och således vågar sova en hel natt.

Så en diabeteshund är inte bara en livsviktig livskamrat för personer med diabetes, utan kan vara en stor tillgång även för en familj där barnet har diabetes. Beroende på barnets mognad kan man bestämma om hunden ska markera på barnet eller om den ska markera på föräldrarna. Detta avgör man från fall till fall och självklart kan man även kombinera båda varianterna.

Det förhöjda blodsockret vid diabetes påverkar kärlen i kroppen och på sikt kan såväl stora som små blodkärl ta skada. De största långsiktiga problemen är allvarlig ateroskleros, åderförfettning, med påverkan på blodförsörjande organ. Förändringar i de små blodkärlen kan drabba blodförsörjningen till ögats näthinna, njurarna och olika delar av nervsystemet. Följden kan bli nedsatt syn, nedsatt njurfunktion samt försämrad blodcirkulation och känsel i fötterna.

Skador i de stora blodkärlen kan leda till kärlkramp i benen, kärlkramp i hjärtat, hjärtinfarkt och stroke. Resultat från stora befolkningsstudier visar att risken för hjärtinfarkt är 2 till 4 gånger så stor hos diabetiker jämfört med personer som inte har diabetes. I Sverige är drygt 20 procent av de som vårdas för hjärtinfarkt diabetiker.

Så en diabeteshund hjälper inte bara sin förare att markera för låg eller hög blodsockernivå. Diabeteshunden är samhällsekonomiskt en otroligt kostnadseffektiv förebyggande ”sjukvårdare” som kan bespara samhället stora framtida kostnader för sjukvården. Av den anledningen ser jag som väldigt beklämmande att stat, kommun och landsting valt att inte stå för utbildningskostnaden av dessa tjänstehundar.

En diabeteshund kostar om den inhandlas färdigutbildad cirka 200 000 kr. Om den tränas på det sätt som utbildningen skett i det statliga projekt som pågått de senaste sex åren så kostade utbildningen upp till cirka 65 000 kr. Summor som ska sättas i relation till vad en ambulansresa, ett dygn på en vårdavdelning etcetera kostar samhället.

Ett räkneexempel:
En person med diabetes som behöver en ambulansresa om 5 mil och två vårddygn varannan månad. En ambulans kostar lite olika i olika landsting men är beräknat till cirka 1 200kr/mil. Samma sak gäller ett vårddygn som kan variera mellan 7 000–13 000 kr. varför jag här räknar på 10 000 kr. 5 mil 6 ggr/år = 30 mil á 1 200 kr = 36 000/år för ambulanskostnaden. Därtill kommer själva vårddygnet 2 dagar = 20 000 kr 6ggr/år = 120 000 kr/år det blir en årskostnad om 156 000 kr/år, vilket under en sexårsperiod blir en kostnad om 936 000 kr.

En diabeteshund som kostar 200 000 kr respektive 65 000 kr arbetar i genomsnitt i sex år vilket blir en årskostnad om ca 33 500 kr respektive 10 900 kr.

Denna enkla uträkning visar att samhället, om det stod för utbildningskostnaden för diabeteshundar, under en sexårsperiod skulle spara mellan 736 000 kr och 871 000 kr per diabetessjuk om stat, kommun och landsting tänkte lite mer långsiktigt när de lägger sina budgetar. Tyvärr läggs dessa oftast såpass kort att man missar de socioekonomiska vinsterna med att bekosta utbildningen för diabeteshundar, vilket är otroligt tragiskt.

Tragiskt framförallt för alla diabetiker som skulle ha stor nytta av en diabeteshund, men även tragiskt för oss andra skattebetalare som faktiskt får betala ganska mycket pengar på en vårdkostnad som så lätt skulle kunna undvikas genom att staten, landstingen eller kommunerna stod för utbildningskostnaden för den förebyggande ”sjukvårdaren” diabeteshunden.

Mitt hopp är att våra politiker så småningom ska vakna och inse att en diabeteshund är lika naturligt att bekosta utbildningen för som det är att staten står för kostnaden av ledarhundar.

© 2015 Roffe Hundiq Blom

 

Referenser:

Bärgslagsbladet, sid 8–9, 2014-09-22

Diabetesförbundet – http://www.diabetes.se/sv/Diabetes/Egenvard/Diabeteshund/

Från valp till diabeteshund 1 – ”Nike & Mollys resa det första året” https://www.youtube.com/watch?v=FGX-86SzWfQ

Från valp till diabeteshund 2 – ”Nike & Mollys resa det andra året” https://www.youtube.com/watch?v=rAa06P4mW5g

Hjärt- och lungfondens folder ”Diabetes – en kärlsjukdom” – ISBN 978-91-975693-9-2

Hundhjälpen i Uppland

Hundiq, www.hundiq.se

Socialstyrelsens utvärdering av service- och signalhundar http://www.socialstyrelsen.se/Lists…

Svenska Service- & Signalhundsförbundet, www.soshund.se