FUNKTIONSHINDER – INGET HINDER I HUNDÄGANDET 2003
Funktionshinder – inget hinder i hundägandet 2003
Logga – ArvsfondenProjektet, även kallat ”Informationsprojektet”, genomfördes 2003 genom medel från Arvsfonden. Genom detta spreds information om service- och signalhundar till bland andra Försäkringskassan, SJ, flygbolag, företag och hundklubbar.
En video med samma namn producerades där man visade att funktionsnedsättning inte behöver utgöra ett hinder vid hundägande. Tvärtom kan hundägandet breddas genom att hunden utbildas till en hjälp i vardagen.
Läs mer på https://www.arvsfonden.se/
MÄNNISKANSBÄSTA VÄN ÄR
HUNDEN 2003–2004
Projektet Människans bästa vän är hunden – om service- och signalhundar för personer med funktionshinder beställdes 2003 av Region Skåne och utbildningen genomfördes i Svenska Service- och Signalhundsförbundets regi.
Syftet var att låta personer med funktionshinder tillsammans med sina hundar pröva utbildningen till service- och signalhundar utifrån sina olika formulerade behov och att dokumentera resultatet.
Rapport från projektet (Bulletiner nr 1/2005)
Författare:
tekn lic Björn Harryson, Lund 2005
Habilitering & Hjälpmedel
FoU-enheten
Region Skåne
ISBN 91-7261-047-6
PÅ LIKA VILLKOR 2006–2008
Arvsfonden beviljade medel till projektet På lika villkor (2006–2008). Projektet gick ut på att kartlägga tillgängligheten för assistanshundsekipagen i Sverige. SoS kunde därmed ta fram informationsmaterial i form av en broschyr och en speciell tillgänglighetsdekal som förare och instruktörer spred i butiker, varuhus, restauranger och på företag runtom i landet. Resultatet blev oväntat positivt – så många som 92 procent av dem som tillfrågades sade sig vara positiva till att välkomna service- och signalhundar i sin verksamhet, vilket var både överraskande och mycket glädjande.
Informationsfilmen ”På lika villkor”, som togs fram under projekttiden, visas vid föredrag, föreläsningar och mässor runtom i landet. Den belyser SoS verksamhet, men speglar framför allt tillgängligheten.
Även efter projekttiden har SoS fortsatt arbetet med att öka tillgängligheten för assistanshundsekipagen – ett arbete som aldrig tar slut. Alla förare får informationsmaterial att sprida i sitt närområde vilket bidrar till att kontinuerligt öka tillgängligheten i Sverige.
EPI-PROJEKTET 2007–2011
”Servicehundars betydelse för ungdomar med epilepsi”, eller EPI-projektet, var ett samarbetsprojekt mellan Svenska Service- och Signalhundsförbundet samt Svenska Epilepsiförbundets ungdomssektion och Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Projektet finansierades av Allmänna Arvsfonden först under två år, med start 2007. Ett tredje år godkändes och avslutades officiellt i december 2010 men fick dispens för redovisning och utbildning av instruktörer till slutet av 2011.
Studien utfördes av fil dr Karin Paulsson, projektledare, psykolog och handikappforskare och socionom Kerstin Jonsson, SoS-instruktör och hundpsykolog. De fyra ungdomar som ingick i projektet genomgick alla examen och fick sina hundar godkända som epilepsihundar.
Intresset var stort i media, bland annat i Rapport och ”Fråga doktorn”, radioreportage, tidningar och tidskrifter.
Projektet resulterade i två skriftliga rapporter: ”Adam och hans epilepsihund” (slutsåld) och hela projektrapporten ”Epilepsihundar och livskvalitet” som går att beställa från SoS kansli. Dessutom finns en film från utbildningen av Sveriges första epilepsihundar.
ASSISTANSHUNDPROJEKTET 2009–2014
Hjälpmedelsinstitutet (HI) fick i uppdrag av regeringen att från och med år 2009 genomföra en treårig försöksverksamhet för att öka användandet av service- och signalhundar för personer med funktionsnedsättning, samt för att utvärdera i vilken utsträckning insatser av assistanshundar kan fungera som komplement eller alternativ till andra insatser.
Hjälpmedelsinstitutet, med Lars Gordér som projektledare, administrerade försöksverksamheten och Socialstyrelsen utvärderade försöket.
Den totala kostnaden beräknades till 6 miljoner kronor. En slutrapport skulle lämnas i mitten av 2012, men beslut togs om en förlängning med utbildningsmedel under hela 2012 och de ekipage som då startade fick möjlighet att fullfölja utbildningarna senast 2014. Assistanshundsprojektet avslutades våren 2014 och Socialstyrelsens utvärdering publicerades 2015.
I styrgruppen för projektet ingick en representant från vardera Hjälpmedelsinstitutet (HI), Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt Svenska Kennelklubben (SKK). Medarbetare i projektet var även Jenny Alwin från Linköpings Universitet (utvärderingar för Socialstyrelsens räkning) samt ordförande/förare Jessica Jönsson och kassör/instruktör Ing-Britt Fogelberg för SoS.
Svenska staten stod via Hjälpmedelsinstitutet (HI) för finansiering av utbildningen, vilket innebar 30 000 kr per ekipage. De som kunde komma ifråga var personer med rörelsehinder, hörselskador, diabetes eller epilepsi vilka godkänts för utbildning av SoS och granskats och godkänts av HI. Några av ekipagen bekostades av “Filip Söderhielms minnesfond för livsglädje” som finansierar unga diabetesekipage och dessa ingick i utvärderingen av projektet. Därutöver fick SoS ett administrationsbidrag.
Önskemålet var att SoS skulle utbilda omkring 20 ekipage per år och under drygt fyra år (januari 2009–april 2014) färdigutbildades och examinerades 56 ekipage.
SoS förhoppning var att projektet skulle visa hur betydelsefulla assistanshundar är för sina förare och att de samhällsekonomiska effekterna skulle bli tydliga och mätbara.
SMART HUNDUTBILDNING
Varför SMART?
Ett stort behov
Vi vet av mer än tjugo års erfarenhet att hund tillför stora fördelar och positiva effekter för personer med funktionsnedsättning.
Dessutom visar forskning följande vinster av hundägande:
Tydliga rutiner
Vara behövd
Mer fysisk aktivitet utomhus
Beröring, som frisätter välbefinnandehormoner
Ökar mängden leenden vid möten med främmande personer
Men detta förutsätter att man får möjlighet att utveckla sin hund och sitt hundägande, vilket inte är enkelt då det inte finns någon naturlig plats få hämta kunskap hur man kan träna hund då man har funktionsnedsättning.
Under två år har SoS haft förträning för blivande assistanshundar i väntan på att hundarna skulle bli gamla nog att kunna göra de hälsokontroller och lämplighetstester som krävs inför utbildning till certifierad assistanshund. Det visade sig då att hundarna började göra stor skillnad i vardagen trots att träningen bara skedde i hemmet och i närmiljön.
Plötsligt kunde den unga hunden användas för att motivera det lilla barnet med Downs syndrom och autism att borsta tänderna och sätta på sig regnkläderna eftersom man gjorde detsamma med hunden. Likaså kunde föräldrarna se att barnet började kopiera saker man gjorde med barnet och hunden i leken med sina gosedjur vilket inte hänt tidigare.
En kvinna med Asberger och panikångest fick hjälp att träna ”bara vara” med sin valp och ta hjälp av närheten av hunden i jobbiga situationer genom att ha ögonkontakt med hunden eller att ha den i famnen. En dröm som hon hade var att kunna laga mat till sin familj, något som de flesta av oss tycker är enkelt och helt naturligt, men som för henne var helt omöjligt. Hon hade inte gjort detta på flera år, men med hjälp av träningen med hunden som fick sitta bredvid henne på en stol kunde hon koka sin första kopp kaffe. Idag både bakar och lagar hon mat med stödet av hunden. Hund och matte har kunnat gå vidare till utbildningen till certifierad assistanshund.
En annan kvinna, som blivit döv i vuxen ålder på grund av en hjärntumör, kunde börja ta hjälp av sin hund eftersom hon inte hörde när hon tappade sina nycklar. Tack vare den tidiga apporteringsträningen plockade hunden upp nycklarna direkt. Tyvärr visade just sig denna hund vara alltför försiktig för att bli en certifierad hund, men den fortsätter att hjälpa sin matte i vardagen – precis som SMART-utbildningen kommer att hjälpa fler till en lättare vardag.
Många studier visar på vinster av olika typer av tjänstehundar som assistanshundar och terapihundar:
Markerar lågt blodsocker för personen med diabetes
Plockar upp telefonen som personen med rörelsehinder tappade
Påvisar att kastrullen är på väg att koka torr på spisen för personen med hörselskada
Förvarnar innan anfall så personen med epilepsi kan sätta sig i trygghet
Påminner när personen skall ta sin medicin
Motiverar vid mindre, lätta rörelser
Ger respons på känslor och beteende
Fungerar lugnande i besvärliga situationer
Mycket av detta kan även en vanlig hund göra i hemmet, om hundägaren fått utbildning i hur man tränar i vardagen. Med rätt utbildning skulle stora fördelar i det dagliga tillföras exempelvis en familj med ett barn med en funktionsnedsättning, om föräldrarna fått lära sig hur de utvecklar relationen mellan barn och hund.
Ett treårigt projekt bekostat av Arvsfonden Logga – Arvsfonden
Syftet med projektet är att skapa en individanpassad hundutbildning för personer med funktionsnedsättning och familjer vars barn har en funktionsnedsättning. Utbildningen ska individanpassas utifrån situationen i hemmet och utifrån personernas särskilda behov. På detta vis blir utbildningen tillgänglig för dem som annars stängs ute från annan hundverksamhet.
Målet med projektet är att ta fram en utbildningsmetod och ett förhållningssätt som ger möjlighet för varje enskild person med funktionsnedsättning att sätta sina egna mål i vad hunden ska lära sig och vad den ska kunna hjälpa till med i hemmet. Allt för att öka oberoende och frihet.
Utbildningen innebär dock inte att hunden blir en certifierad assistanshund. I SMART görs inga tester, varken före, under eller efter utbildningen, och varken tjänstetäcken eller certifikat delas inte ut. Däremot får man ett diplom efter genomförd utbildning.
Metoden man utgår ifrån ger möjlighet till både struktur, tidsplan och realistiska och mätbara mål. Detta kommer att genomsyra utbildningsplanen och arbetet inom projektet.
S = Specifikt
M = Mätbart
A = Accepterat
R = Realistiskt
T = Tidsbestämt
De viktigaste aktiviteterna i SMART-projektet:
Skapa en utbildning som passar oavsett funktionsnedsättning och som underlättar och förändrar vardagen i hemmet
Skapa ett starkt nätverk för hundintresserade personer med funktionsnedsättning där man kan dela erfarenheter och kunskap
Metod för att knyta kontakter oavsett funktionsnedsättning och bostadsort
Årlig utbildning av 20 personer med funktionsnedsättning i SMART
Handledarutbildning för personer med funktionsnedsättning som har stor erfarenhet av assistanshundar
Fortbildning av SoS instruktörer i SMART-metoden
Skriva en bok om SMART – om hur man kan få en smartare vardag med hjälp av hunden
Ansökan om deltagande i SMART – krav och hur
Person eller familj med barn med funktionsnedsättning som vill delta med sin hund ska
vara medlem i Svenska Service- och Signalhundsförbundet ha en positiv hund i åldern 4 månader
till 7 år. Rasen spelar ingen roll.
Kunna ge några exempel på hur hunden skulle kunna hjälpa till i hemmet, i vardagen och utifrån funktionsnedsättningen hos personen/familjen.
Vara villig att träna i korta dagliga pass i hemmet mellan månadsträffarna med instruktör/handledare. Utbildningen handlar inte om att lösa hundproblem utan om att få en enklare vardag tack vare hunden
Vara villig att följa SMART-metoden och använda det material som ingår
Vara villig att efter utbildningen hjälpa till att utvärdera upplägg och innehåll
Kontakta SMART kansli
Telefon 0709–743739
Öppettider ons–fre kl. 12–14
Ansökningsblankett för dig som är förare i SoS och vill bli handledare. Ladda ner och skriv ut.
Ansvarig projektledare – Yrsa Franzén Görnerup
Kansli – Marina Lindberg
Ekonomi- och personalansvarig – Ing-Britt Fogelberg
FAQ OM ASSISTANSHUNDAR
Alla är välkomna som stödmedlemmar vilket är ett utmärkt sätt hålla sig informerad om assistanshundarna och samtidigt stötta verksamheten. Sätt in 250 kr (familjemedlemmar på samma adress betalar 100 kronor) på postgironummer 41 97 83-6 och märk med ”medlemskap”. Mejla kontaktuppgifterna till kansli@soshund.se för att inte missa intressant information.
Varje år under hundens hela tjänstgöringstid måste friskintyg lämnas från veterinär. Ekipaget måste även delta i SoS årsprov för att säkerställa att hunden upprätthåller sina kunskaper enligt SoS och därmed också ADEu:s standard.
Det krävs också att man är medlem i SoS, vilket ger möjlighet att delta i de gruppträningar, läger och övriga arrangemang som anordnas. Därutöver måste förarna följa förbundets stadgar, policy samt förar- och täckesavtal för att inte certifieringen ska dras tillbaka.
Efter examen deltar ekipaget varje år som hunden är i tjänst vid ett årsprov, där SoS certifierade instruktörer kontrollerar hundens, och ägarens, kunskaper.
När ekipaget anses redo genomgår ekipaget ett examensprov under ett par dagar som man måste klara för att hunden ska bli godkänd och få sitt gula tjänstetäcke.
Efter godkänd introduktion utser styrelsen en personlig instruktör till ekipaget. Utbildningen sker enligt SoS utarbetade utbildningsplan vilken följer ADEu:s standards. Instruktör och förare går gemensamt igenom hjälpbehovet, vad som ska tränas och när, och var träningen ska äga rum. Träningen varieras efter behov i såväl hemmiljö som på andra platser. Ungefär halvvägs in i utbildningen genomgår förare och hund en halvtidskontroll med fördjupaningsutbildning tillsammans med andra ekipage.
Personen med funktionsnedsättning (föraren), och om det rör sig om yngre barn någon i dess närhet, till exempel föräldern. Träningen sker under handledning av en certifierad SoS-instruktör om cirka 40 timmar. Ägaren är den viktigaste resursen under utbildningen och man kan beräkna att man som förare behöver lägga minst 200 timmar på egen träning av sin hund; dagligen i korta pass och under hela utbildningstiden.
Det viktigaste kravet är att föraren har en dokumenterad funktionsnedsättning som ger ett behov av att hunden underlättar i vardagen. Föraren ska därutöver ha ett genuint hundintresse och vara villig att regelbundet avsätta tid för hundträning under hela hundens tjänstetid. För att få en välfungerande assistanshund är det även av stor vikt att det finns möjlighet och en stor vilja hos föraren att tillbringa större delen av dygnet tillsammans med sin hund.
Inför utbildningsstart ska hunden vara höftledsröntgad med gradering A eller B, eller C med dispens, samt vara armbågsröntgad UA, eller grad 1 med dispens. Därutöver ska hunden vara undersökt utan anmärkning för eventuella rasbundna sjukdomar. För att klara av arbetet som tjänstehund krävs att hunden är fullt frisk och i god fysisk form. Inför utbildning och under hela hundens tjänstgöringstid lämnas ett årligt friskintyg från veterinär.
Läkarintyg som bekräftar en eller flera fysiska diagnoser hos föraren. För hunden ska bifogas friskintyg från veterinär, kopia av hundens höftleds- och armbågsröntgen samt kopia av eventuell undersökning gällande rasbundna sjukdomar.
Beställ ansökningshandlingar från SoS kansli och skicka in. Du kan även skriva ut dem här. Efter godkännande kallas förare och hund till en introduktion. Den innehåller såväl funktions- som samarbetstest, vilka bedöms av två testledare och en SoS-instruktör som även tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar.
Utbildningen finansieras genom privata medel eller genom att hundägaren själv söker medel från fonder och sponsorer, men kan även bekostas av kommun eller landsting.
Personen med funktionsnedsättningen (föraren) äger sin hund och står därmed också för alla omkostnader. Efter godkänd examen kan föraren söka handikappersättning hos Försäkringskassan för hundens omkostnader.
Hunden ska ha stor arbetsglädje, vara samarbetsvillig, positiv/neutral gentemot människor och andra hundar samt klara av nya och okända miljöer utan att visa rädsla. Därutöver ska hunden ha lätt att kunna koppla av hos sin förare samt inte ha för stort jaktintresse.
Hundarna måste vara kroppsligt friska med godkända höft- och armbågsleder, samt kontrollerade för de rassjukdomar som det finns bekämpningsprogram för enligt SKK.
Dessutom krävs mentalt sunda hundar utan starka rädslor eller aggressivitet, som godkänts vid SoS särskilda lämplighetstest.
Bland SoS assistanshundar finns många olika raser. Det är alltså inte själva rasen som är det primära utan hundens personlighet och ägarens behov. Vissa raser kan däremot vara mer krävande att utbilda än andra beroende på egenskaper som krockar med uppdraget som certifierad assistanshund, t ex stark jaktlust.
Det behövs tid för att hunden ska hinna lära sig allt, mogna med sina nya uppgifter och få erfarenhet av att arbeta i alla olika situationer oavsett störningar. Även ägaren utbildas både teoretiskt och praktiskt och det tar tid att lära sig att använda hunden som en hjälp i vardagen. Examen sker när ekipaget som helhet bedöms redo, vilket kan variera från fall till fall. Det är av stor vikt att hund och förare fungerar väl tillsammans och att hunden är till god hjälp både hemma och i offentlig miljö.
Efter lämplighetstest och introduktion är utbildningstiden i normalfallet 12–18 månader.
Vid SoS lämplighetstest har de som bedömer hundarna särskilda kompetenser kring assistanshundar och vilka egenskaper som underlättar kontra försvårar utbildningen av hunden. Efter testet får ägaren en individuell genomgång kring resultatet och ges då också en del träningstips. Likaså kan man göra om testet om något framkommer som behöver arbetas med för att klara ett framtida test.
Under utvärderingen för Hjälpmedelsinstitutet och Socialdepartementet utarbetade SoS ett särskilt lämplighetstest för att kunna hitta hundar med önskvärda beteenden som socialitet, samarbetslust och skottfasthet, men också för att kunna sortera bort de hundar som visade oönskade beteenden som stark rädsla eller aggressivitet. I testet ingår också funktions- och samarbetstest där man tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar samt bedömer samarbetet med ägaren.
Man kan starta hundens träning redan som valp för att ge en bra start och bästa förutsättningarna. Bra saker att fokusera på är:
- ögonkontakt – god kontakt är grunden till all annan träning.
- miljöträning – låt hunden vara med i olika miljöer tills den är lugn och nyfiken.
- social träning – ge hunden positiva erfarenheter av olika sorters människor och hundar.
- avkoppling – tråkträna hunden i olika miljöer och situationer tills den lägger sig ner spontant och slappnar av.
- apportering – uppmuntra att hunden bär föremål och belöna varje gång den visar dig vad den bär på.
- lite grundlydnad – gå vid sidan, sitt kvar och inkallning.
Hos SoS finns hos en del av instruktörerna och förarna möjlighet att få förträning. Det innebär antingen enskild träning eller förträningskurs för att förbereda hund och ägare inför den framtida eventuella utbildningen.
SoS tjänstetecken är gula, både för utbildningsekipage och examinerade hundar. Utbildningstäcket delas ut av instruktören när ekipaget bedöms redo att själv träna i offentliga miljöer. Alla SoS hundar utrustas med ett id-kort och får följa med i affärer och på restauranger och i de flesta andra lokaler där hundförbud normalt råder.
Tack vare att SoS ackrediteras av ADEu ger tjänstetäcket även hunden status som assistanshund i övriga europeiska länder.
Servicehundar för fysiskt funktionsnedsatta och förare med NPF, signalhundar för döva och hörselskadade och medicinskt alarmerande hundar för personer med diabetes och epilepsi.
I offentliga sammanhang bär assistanshunden ett täcke eller sele som visar att den är i tjänst. Den är då undantagen Livsmedelslagens paragraf 18 och får följa med i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Samma sak gäller på platser där hundar normalt inte är tillåtna enligt de lokala ordningsstadgarna.
På täcket står text som visar vilken uppgift hunden har och den bär också ett id-kort som kan visas upp vid behov. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.
Medicinskt alarmerande hundar (tex diabetes, epilepsi, narkolepsi och Addisons sjukdom) reagerar och varnar på ägarens förändrade hälsotillstånd.
Diabeteshunden hjälper till att hålla reda på blodsockernivån – vid låg nivå måste ägaren äta något och vid hög ta insulin. Epilepsihunden förvarnar ägaren innan ett anfall så hen kan sätta sig i säkerhet eller ta medicin.
Även alarmerande assistanshundar ska kunna hämta föremål som blodsockermätare eller medicin. Obligatoriskt är också att kunna larma och hämta hjälp.
Bland SoS assistanshundar finns många olika raser. Det är alltså inte själva rasen som är det primära utan hundens personlighet och ägarens behov. Vissa raser kan däremot vara mer krävande att utbilda än andra beroende på egenskaper som krockar med uppdraget som certifierad assistanshund, t ex stark jaktlust.
Det behövs tid för att hunden ska hinna lära sig allt, mogna med sina nya uppgifter och få erfarenhet av att arbeta i alla olika situationer oavsett störningar. Även ägaren utbildas både teoretiskt och praktiskt och det tar tid att lära sig att använda hunden som en hjälp i vardagen. Examen sker när ekipaget som helhet bedöms redo, vilket kan variera från fall till fall. Det är av stor vikt att hund och förare fungerar väl tillsammans och att hunden är till god hjälp både hemma och i offentlig miljö.
Efter lämplighetstest och introduktion är utbildningstiden i normalfallet 12–18 månader.
Vid SoS lämplighetstest har de som bedömer hundarna särskilda kompetenser kring assistanshundar och vilka egenskaper som underlättar kontra försvårar utbildningen av hunden. Efter testet får ägaren en individuell genomgång kring resultatet och ges då också en del träningstips. Likaså kan man göra om testet om något framkommer som behöver arbetas med för att klara ett framtida test.
Under utvärderingen för Hjälpmedelsinstitutet och Socialdepartementet utarbetade SoS ett särskilt lämplighetstest för att kunna hitta hundar med önskvärda beteenden som socialitet, samarbetslust och skottfasthet, men också för att kunna sortera bort de hundar som visade oönskade beteenden som stark rädsla eller aggressivitet. I testet ingår också funktions- och samarbetstest där man tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar samt bedömer samarbetet med ägaren.
Man kan starta hundens träning redan som valp för att ge en bra start och bästa förutsättningarna. Bra saker att fokusera på är:
- ögonkontakt – god kontakt är grunden till all annan träning.
- miljöträning – låt hunden vara med i olika miljöer tills den är lugn och nyfiken.
- social träning – ge hunden positiva erfarenheter av olika sorters människor och hundar.
- avkoppling – tråkträna hunden i olika miljöer och situationer tills den lägger sig ner spontant och slappnar av.
- apportering – uppmuntra att hunden bär föremål och belöna varje gång den visar dig vad den bär på.
- lite grundlydnad – gå vid sidan, sitt kvar och inkallning.
Hos SoS finns hos en del av instruktörerna och förarna möjlighet att få förträning. Det innebär antingen enskild träning eller förträningskurs för att förbereda hund och ägare inför den framtida eventuella utbildningen.
SoS tjänstetecken är gula, både för utbildningsekipage och examinerade hundar. Utbildningstäcket delas ut av instruktören när ekipaget bedöms redo att själv träna i offentliga miljöer. Alla SoS hundar utrustas med ett id-kort och får följa med i affärer och på restauranger och i de flesta andra lokaler där hundförbud normalt råder.
Tack vare att SoS ackrediteras av ADEu ger tjänstetäcket även hunden status som assistanshund i övriga europeiska länder.
Servicehundar för fysiskt funktionsnedsatta och förare med NPF, signalhundar för döva och hörselskadade och medicinskt alarmerande hundar för personer med diabetes och epilepsi.
I offentliga sammanhang bär assistanshunden ett täcke eller sele som visar att den är i tjänst. Den är då undantagen Livsmedelslagens paragraf 18 och får följa med i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Samma sak gäller på platser där hundar normalt inte är tillåtna enligt de lokala ordningsstadgarna.
På täcket står text som visar vilken uppgift hunden har och den bär också ett id-kort som kan visas upp vid behov. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.
Medicinskt alarmerande hundar (tex diabetes, epilepsi, narkolepsi och Addisons sjukdom) reagerar och varnar på ägarens förändrade hälsotillstånd.
Diabeteshunden hjälper till att hålla reda på blodsockernivån – vid låg nivå måste ägaren äta något och vid hög ta insulin. Epilepsihunden förvarnar ägaren innan ett anfall så hen kan sätta sig i säkerhet eller ta medicin.
Även alarmerande assistanshundar ska kunna hämta föremål som blodsockermätare eller medicin. Obligatoriskt är också att kunna larma och hämta hjälp.
Signalhunden hjälper ägaren med hörselnedsättning eller dövhet att markera och påvisa ljud både i hemmet och i offentlig miljö.
Alla signalhundar ska kunna markera brandlarm. Obligatoriskt är också att larma och hämta hjälp. Dessutom ska de spontant plocka upp saker som föraren tappar.
Därutöver tränas hunden till att påvisa de ljud som föraren behöver i sin vardag, exempelvis när någon ropar, om dörrklockan eller telefonen ringer, när babyn gråter, vid sms, när det kokar över på spisen eller när det kommer ett utryckningsfordon.
Assistanshund är ett samlingsbegrepp för servicehundar, signalhundar och medicinskt alarmerande hundar (till exempel diabeteshundar och epilepsihundar) samt ledarhundar i Sverige.
Servicehunden hjälper ägaren med fysisk funktionsnedsättning eller NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) med olika praktiska sysslor hemma och i offentlig miljö.
Alla servicehundar måste kunna plocka upp tappade och ombedda föremål. Obligatoriskt är också larma och hämta hjälp. Därutöver tränas hunden till en mängd olika specialmoment.
En ”fysisk” assistanshund kan till exempel lära sig att öppna och stänga dörrar, trycka på knapp vid övergångsställe, bära föremål, leta reda på bilnycklar, dra av kläder, tända och släcka lampor eller hämta telefonen som ringer.
En NPF-hund stöttar ägaren spontant och på kommando i stressade situationer genom fysisk kontakt och närhet, spontanapporterar borttappade föremål och kan lära sig att påvisa påminnelser och larm i mobil.
Alla är välkomna som stödmedlemmar vilket är ett utmärkt sätt hålla sig informerad om assistanshundarna och samtidigt stötta verksamheten. Sätt in 250 kr (familjemedlemmar på samma adress betalar 100 kronor) på postgironummer 41 97 83-6 och märk med ”medlemskap”. Mejla kontaktuppgifterna till kansli@soshund.se för att inte missa intressant information.
Varje år under hundens hela tjänstgöringstid måste friskintyg lämnas från veterinär. Ekipaget måste även delta i SoS årsprov för att säkerställa att hunden upprätthåller sina kunskaper enligt SoS och därmed också ADEu:s standard.
Det krävs också att man är medlem i SoS, vilket ger möjlighet att delta i de gruppträningar, läger och övriga arrangemang som anordnas. Därutöver måste förarna följa förbundets stadgar, policy samt förar- och täckesavtal för att inte certifieringen ska dras tillbaka.
Efter examen deltar ekipaget varje år som hunden är i tjänst vid ett årsprov, där SoS certifierade instruktörer kontrollerar hundens, och ägarens, kunskaper.
När ekipaget anses redo genomgår ekipaget ett examensprov under ett par dagar som man måste klara för att hunden ska bli godkänd och få sitt gula tjänstetäcke.
Efter godkänd introduktion utser styrelsen en personlig instruktör till ekipaget. Utbildningen sker enligt SoS utarbetade utbildningsplan vilken följer ADEu:s standards. Instruktör och förare går gemensamt igenom hjälpbehovet, vad som ska tränas och när, och var träningen ska äga rum. Träningen varieras efter behov i såväl hemmiljö som på andra platser. Ungefär halvvägs in i utbildningen genomgår förare och hund en halvtidskontroll med fördjupaningsutbildning tillsammans med andra ekipage.
Personen med funktionsnedsättning (föraren), och om det rör sig om yngre barn någon i dess närhet, till exempel föräldern. Träningen sker under handledning av en certifierad SoS-instruktör om cirka 40 timmar. Ägaren är den viktigaste resursen under utbildningen och man kan beräkna att man som förare behöver lägga minst 200 timmar på egen träning av sin hund; dagligen i korta pass och under hela utbildningstiden.
Det viktigaste kravet är att föraren har en dokumenterad funktionsnedsättning som ger ett behov av att hunden underlättar i vardagen. Föraren ska därutöver ha ett genuint hundintresse och vara villig att regelbundet avsätta tid för hundträning under hela hundens tjänstetid. För att få en välfungerande assistanshund är det även av stor vikt att det finns möjlighet och en stor vilja hos föraren att tillbringa större delen av dygnet tillsammans med sin hund.
Inför utbildningsstart ska hunden vara höftledsröntgad med gradering A eller B, eller C med dispens, samt vara armbågsröntgad UA, eller grad 1 med dispens. Därutöver ska hunden vara undersökt utan anmärkning för eventuella rasbundna sjukdomar. För att klara av arbetet som tjänstehund krävs att hunden är fullt frisk och i god fysisk form. Inför utbildning och under hela hundens tjänstgöringstid lämnas ett årligt friskintyg från veterinär.
Läkarintyg som bekräftar en eller flera fysiska diagnoser hos föraren. För hunden ska bifogas friskintyg från veterinär, kopia av hundens höftleds- och armbågsröntgen samt kopia av eventuell undersökning gällande rasbundna sjukdomar.
Beställ ansökningshandlingar från SoS kansli och skicka in. Du kan även skriva ut dem här. Efter godkännande kallas förare och hund till en introduktion. Den innehåller såväl funktions- som samarbetstest, vilka bedöms av två testledare och en SoS-instruktör som även tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar.
Utbildningen finansieras genom privata medel eller genom att hundägaren själv söker medel från fonder och sponsorer, men kan även bekostas av kommun eller landsting.
Personen med funktionsnedsättningen (föraren) äger sin hund och står därmed också för alla omkostnader. Efter godkänd examen kan föraren söka handikappersättning hos Försäkringskassan för hundens omkostnader.
Hunden ska ha stor arbetsglädje, vara samarbetsvillig, positiv/neutral gentemot människor och andra hundar samt klara av nya och okända miljöer utan att visa rädsla. Därutöver ska hunden ha lätt att kunna koppla av hos sin förare samt inte ha för stort jaktintresse.
Hundarna måste vara kroppsligt friska med godkända höft- och armbågsleder, samt kontrollerade för de rassjukdomar som det finns bekämpningsprogram för enligt SKK.
Dessutom krävs mentalt sunda hundar utan starka rädslor eller aggressivitet, som godkänts vid SoS särskilda lämplighetstest.
Bland SoS assistanshundar finns många olika raser. Det är alltså inte själva rasen som är det primära utan hundens personlighet och ägarens behov. Vissa raser kan däremot vara mer krävande att utbilda än andra beroende på egenskaper som krockar med uppdraget som certifierad assistanshund, t ex stark jaktlust.
Det behövs tid för att hunden ska hinna lära sig allt, mogna med sina nya uppgifter och få erfarenhet av att arbeta i alla olika situationer oavsett störningar. Även ägaren utbildas både teoretiskt och praktiskt och det tar tid att lära sig att använda hunden som en hjälp i vardagen. Examen sker när ekipaget som helhet bedöms redo, vilket kan variera från fall till fall. Det är av stor vikt att hund och förare fungerar väl tillsammans och att hunden är till god hjälp både hemma och i offentlig miljö.
Efter lämplighetstest och introduktion är utbildningstiden i normalfallet 12–18 månader.
Vid SoS lämplighetstest har de som bedömer hundarna särskilda kompetenser kring assistanshundar och vilka egenskaper som underlättar kontra försvårar utbildningen av hunden. Efter testet får ägaren en individuell genomgång kring resultatet och ges då också en del träningstips. Likaså kan man göra om testet om något framkommer som behöver arbetas med för att klara ett framtida test.
Under utvärderingen för Hjälpmedelsinstitutet och Socialdepartementet utarbetade SoS ett särskilt lämplighetstest för att kunna hitta hundar med önskvärda beteenden som socialitet, samarbetslust och skottfasthet, men också för att kunna sortera bort de hundar som visade oönskade beteenden som stark rädsla eller aggressivitet. I testet ingår också funktions- och samarbetstest där man tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar samt bedömer samarbetet med ägaren.
Man kan starta hundens träning redan som valp för att ge en bra start och bästa förutsättningarna. Bra saker att fokusera på är:
- ögonkontakt – god kontakt är grunden till all annan träning.
- miljöträning – låt hunden vara med i olika miljöer tills den är lugn och nyfiken.
- social träning – ge hunden positiva erfarenheter av olika sorters människor och hundar.
- avkoppling – tråkträna hunden i olika miljöer och situationer tills den lägger sig ner spontant och slappnar av.
- apportering – uppmuntra att hunden bär föremål och belöna varje gång den visar dig vad den bär på.
- lite grundlydnad – gå vid sidan, sitt kvar och inkallning.
Hos SoS finns hos en del av instruktörerna och förarna möjlighet att få förträning. Det innebär antingen enskild träning eller förträningskurs för att förbereda hund och ägare inför den framtida eventuella utbildningen.
SoS tjänstetecken är gula, både för utbildningsekipage och examinerade hundar. Utbildningstäcket delas ut av instruktören när ekipaget bedöms redo att själv träna i offentliga miljöer. Alla SoS hundar utrustas med ett id-kort och får följa med i affärer och på restauranger och i de flesta andra lokaler där hundförbud normalt råder.
Tack vare att SoS ackrediteras av ADEu ger tjänstetäcket även hunden status som assistanshund i övriga europeiska länder.
Servicehundar för fysiskt funktionsnedsatta och förare med NPF, signalhundar för döva och hörselskadade och medicinskt alarmerande hundar för personer med diabetes och epilepsi.
I offentliga sammanhang bär assistanshunden ett täcke eller sele som visar att den är i tjänst. Den är då undantagen Livsmedelslagens paragraf 18 och får följa med i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Samma sak gäller på platser där hundar normalt inte är tillåtna enligt de lokala ordningsstadgarna.
På täcket står text som visar vilken uppgift hunden har och den bär också ett id-kort som kan visas upp vid behov. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.
Medicinskt alarmerande hundar (tex diabetes, epilepsi, narkolepsi och Addisons sjukdom) reagerar och varnar på ägarens förändrade hälsotillstånd.
Diabeteshunden hjälper till att hålla reda på blodsockernivån – vid låg nivå måste ägaren äta något och vid hög ta insulin. Epilepsihunden förvarnar ägaren innan ett anfall så hen kan sätta sig i säkerhet eller ta medicin.
Även alarmerande assistanshundar ska kunna hämta föremål som blodsockermätare eller medicin. Obligatoriskt är också att kunna larma och hämta hjälp.
Bland SoS assistanshundar finns många olika raser. Det är alltså inte själva rasen som är det primära utan hundens personlighet och ägarens behov. Vissa raser kan däremot vara mer krävande att utbilda än andra beroende på egenskaper som krockar med uppdraget som certifierad assistanshund, t ex stark jaktlust.
Det behövs tid för att hunden ska hinna lära sig allt, mogna med sina nya uppgifter och få erfarenhet av att arbeta i alla olika situationer oavsett störningar. Även ägaren utbildas både teoretiskt och praktiskt och det tar tid att lära sig att använda hunden som en hjälp i vardagen. Examen sker när ekipaget som helhet bedöms redo, vilket kan variera från fall till fall. Det är av stor vikt att hund och förare fungerar väl tillsammans och att hunden är till god hjälp både hemma och i offentlig miljö.
Efter lämplighetstest och introduktion är utbildningstiden i normalfallet 12–18 månader.
Vid SoS lämplighetstest har de som bedömer hundarna särskilda kompetenser kring assistanshundar och vilka egenskaper som underlättar kontra försvårar utbildningen av hunden. Efter testet får ägaren en individuell genomgång kring resultatet och ges då också en del träningstips. Likaså kan man göra om testet om något framkommer som behöver arbetas med för att klara ett framtida test.
Under utvärderingen för Hjälpmedelsinstitutet och Socialdepartementet utarbetade SoS ett särskilt lämplighetstest för att kunna hitta hundar med önskvärda beteenden som socialitet, samarbetslust och skottfasthet, men också för att kunna sortera bort de hundar som visade oönskade beteenden som stark rädsla eller aggressivitet. I testet ingår också funktions- och samarbetstest där man tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar samt bedömer samarbetet med ägaren.
Man kan starta hundens träning redan som valp för att ge en bra start och bästa förutsättningarna. Bra saker att fokusera på är:
- ögonkontakt – god kontakt är grunden till all annan träning.
- miljöträning – låt hunden vara med i olika miljöer tills den är lugn och nyfiken.
- social träning – ge hunden positiva erfarenheter av olika sorters människor och hundar.
- avkoppling – tråkträna hunden i olika miljöer och situationer tills den lägger sig ner spontant och slappnar av.
- apportering – uppmuntra att hunden bär föremål och belöna varje gång den visar dig vad den bär på.
- lite grundlydnad – gå vid sidan, sitt kvar och inkallning.
Hos SoS finns hos en del av instruktörerna och förarna möjlighet att få förträning. Det innebär antingen enskild träning eller förträningskurs för att förbereda hund och ägare inför den framtida eventuella utbildningen.
SoS tjänstetecken är gula, både för utbildningsekipage och examinerade hundar. Utbildningstäcket delas ut av instruktören när ekipaget bedöms redo att själv träna i offentliga miljöer. Alla SoS hundar utrustas med ett id-kort och får följa med i affärer och på restauranger och i de flesta andra lokaler där hundförbud normalt råder.
Tack vare att SoS ackrediteras av ADEu ger tjänstetäcket även hunden status som assistanshund i övriga europeiska länder.
Servicehundar för fysiskt funktionsnedsatta och förare med NPF, signalhundar för döva och hörselskadade och medicinskt alarmerande hundar för personer med diabetes och epilepsi.
I offentliga sammanhang bär assistanshunden ett täcke eller sele som visar att den är i tjänst. Den är då undantagen Livsmedelslagens paragraf 18 och får följa med i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Samma sak gäller på platser där hundar normalt inte är tillåtna enligt de lokala ordningsstadgarna.
På täcket står text som visar vilken uppgift hunden har och den bär också ett id-kort som kan visas upp vid behov. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.
Medicinskt alarmerande hundar (tex diabetes, epilepsi, narkolepsi och Addisons sjukdom) reagerar och varnar på ägarens förändrade hälsotillstånd.
Diabeteshunden hjälper till att hålla reda på blodsockernivån – vid låg nivå måste ägaren äta något och vid hög ta insulin. Epilepsihunden förvarnar ägaren innan ett anfall så hen kan sätta sig i säkerhet eller ta medicin.
Även alarmerande assistanshundar ska kunna hämta föremål som blodsockermätare eller medicin. Obligatoriskt är också att kunna larma och hämta hjälp.
Signalhunden hjälper ägaren med hörselnedsättning eller dövhet att markera och påvisa ljud både i hemmet och i offentlig miljö.
Alla signalhundar ska kunna markera brandlarm. Obligatoriskt är också att larma och hämta hjälp. Dessutom ska de spontant plocka upp saker som föraren tappar.
Därutöver tränas hunden till att påvisa de ljud som föraren behöver i sin vardag, exempelvis när någon ropar, om dörrklockan eller telefonen ringer, när babyn gråter, vid sms, när det kokar över på spisen eller när det kommer ett utryckningsfordon.
Assistanshund är ett samlingsbegrepp för servicehundar, signalhundar och medicinskt alarmerande hundar (till exempel diabeteshundar och epilepsihundar) samt ledarhundar i Sverige.
Servicehunden hjälper ägaren med fysisk funktionsnedsättning eller NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) med olika praktiska sysslor hemma och i offentlig miljö.
Alla servicehundar måste kunna plocka upp tappade och ombedda föremål. Obligatoriskt är också larma och hämta hjälp. Därutöver tränas hunden till en mängd olika specialmoment.
En ”fysisk” assistanshund kan till exempel lära sig att öppna och stänga dörrar, trycka på knapp vid övergångsställe, bära föremål, leta reda på bilnycklar, dra av kläder, tända och släcka lampor eller hämta telefonen som ringer.
En NPF-hund stöttar ägaren spontant och på kommando i stressade situationer genom fysisk kontakt och närhet, spontanapporterar borttappade föremål och kan lära sig att påvisa påminnelser och larm i mobil.
Alla är välkomna som stödmedlemmar vilket är ett utmärkt sätt hålla sig informerad om assistanshundarna och samtidigt stötta verksamheten. Sätt in 250 kr (familjemedlemmar på samma adress betalar 100 kronor) på postgironummer 41 97 83-6 och märk med ”medlemskap”. Mejla kontaktuppgifterna till kansli@soshund.se för att inte missa intressant information.
Varje år under hundens hela tjänstgöringstid måste friskintyg lämnas från veterinär. Ekipaget måste även delta i SoS årsprov för att säkerställa att hunden upprätthåller sina kunskaper enligt SoS och därmed också ADEu:s standard.
Det krävs också att man är medlem i SoS, vilket ger möjlighet att delta i de gruppträningar, läger och övriga arrangemang som anordnas. Därutöver måste förarna följa förbundets stadgar, policy samt förar- och täckesavtal för att inte certifieringen ska dras tillbaka.
Efter examen deltar ekipaget varje år som hunden är i tjänst vid ett årsprov, där SoS certifierade instruktörer kontrollerar hundens, och ägarens, kunskaper.
När ekipaget anses redo genomgår ekipaget ett examensprov under ett par dagar som man måste klara för att hunden ska bli godkänd och få sitt gula tjänstetäcke.
Efter godkänd introduktion utser styrelsen en personlig instruktör till ekipaget. Utbildningen sker enligt SoS utarbetade utbildningsplan vilken följer ADEu:s standards. Instruktör och förare går gemensamt igenom hjälpbehovet, vad som ska tränas och när, och var träningen ska äga rum. Träningen varieras efter behov i såväl hemmiljö som på andra platser. Ungefär halvvägs in i utbildningen genomgår förare och hund en halvtidskontroll med fördjupaningsutbildning tillsammans med andra ekipage.
Personen med funktionsnedsättning (föraren), och om det rör sig om yngre barn någon i dess närhet, till exempel föräldern. Träningen sker under handledning av en certifierad SoS-instruktör om cirka 40 timmar. Ägaren är den viktigaste resursen under utbildningen och man kan beräkna att man som förare behöver lägga minst 200 timmar på egen träning av sin hund; dagligen i korta pass och under hela utbildningstiden.
Det viktigaste kravet är att föraren har en dokumenterad funktionsnedsättning som ger ett behov av att hunden underlättar i vardagen. Föraren ska därutöver ha ett genuint hundintresse och vara villig att regelbundet avsätta tid för hundträning under hela hundens tjänstetid. För att få en välfungerande assistanshund är det även av stor vikt att det finns möjlighet och en stor vilja hos föraren att tillbringa större delen av dygnet tillsammans med sin hund.
Inför utbildningsstart ska hunden vara höftledsröntgad med gradering A eller B, eller C med dispens, samt vara armbågsröntgad UA, eller grad 1 med dispens. Därutöver ska hunden vara undersökt utan anmärkning för eventuella rasbundna sjukdomar. För att klara av arbetet som tjänstehund krävs att hunden är fullt frisk och i god fysisk form. Inför utbildning och under hela hundens tjänstgöringstid lämnas ett årligt friskintyg från veterinär.
Läkarintyg som bekräftar en eller flera fysiska diagnoser hos föraren. För hunden ska bifogas friskintyg från veterinär, kopia av hundens höftleds- och armbågsröntgen samt kopia av eventuell undersökning gällande rasbundna sjukdomar.
Beställ ansökningshandlingar från SoS kansli och skicka in. Du kan även skriva ut dem här. Efter godkännande kallas förare och hund till en introduktion. Den innehåller såväl funktions- som samarbetstest, vilka bedöms av två testledare och en SoS-instruktör som även tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar.
Utbildningen finansieras genom privata medel eller genom att hundägaren själv söker medel från fonder och sponsorer, men kan även bekostas av kommun eller landsting.
Personen med funktionsnedsättningen (föraren) äger sin hund och står därmed också för alla omkostnader. Efter godkänd examen kan föraren söka handikappersättning hos Försäkringskassan för hundens omkostnader.
Hunden ska ha stor arbetsglädje, vara samarbetsvillig, positiv/neutral gentemot människor och andra hundar samt klara av nya och okända miljöer utan att visa rädsla. Därutöver ska hunden ha lätt att kunna koppla av hos sin förare samt inte ha för stort jaktintresse.
Hundarna måste vara kroppsligt friska med godkända höft- och armbågsleder, samt kontrollerade för de rassjukdomar som det finns bekämpningsprogram för enligt SKK.
Dessutom krävs mentalt sunda hundar utan starka rädslor eller aggressivitet, som godkänts vid SoS särskilda lämplighetstest.
Bland SoS assistanshundar finns många olika raser. Det är alltså inte själva rasen som är det primära utan hundens personlighet och ägarens behov. Vissa raser kan däremot vara mer krävande att utbilda än andra beroende på egenskaper som krockar med uppdraget som certifierad assistanshund, t ex stark jaktlust.
Det behövs tid för att hunden ska hinna lära sig allt, mogna med sina nya uppgifter och få erfarenhet av att arbeta i alla olika situationer oavsett störningar. Även ägaren utbildas både teoretiskt och praktiskt och det tar tid att lära sig att använda hunden som en hjälp i vardagen. Examen sker när ekipaget som helhet bedöms redo, vilket kan variera från fall till fall. Det är av stor vikt att hund och förare fungerar väl tillsammans och att hunden är till god hjälp både hemma och i offentlig miljö.
Efter lämplighetstest och introduktion är utbildningstiden i normalfallet 12–18 månader.
Vid SoS lämplighetstest har de som bedömer hundarna särskilda kompetenser kring assistanshundar och vilka egenskaper som underlättar kontra försvårar utbildningen av hunden. Efter testet får ägaren en individuell genomgång kring resultatet och ges då också en del träningstips. Likaså kan man göra om testet om något framkommer som behöver arbetas med för att klara ett framtida test.
Under utvärderingen för Hjälpmedelsinstitutet och Socialdepartementet utarbetade SoS ett särskilt lämplighetstest för att kunna hitta hundar med önskvärda beteenden som socialitet, samarbetslust och skottfasthet, men också för att kunna sortera bort de hundar som visade oönskade beteenden som stark rädsla eller aggressivitet. I testet ingår också funktions- och samarbetstest där man tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar samt bedömer samarbetet med ägaren.
Man kan starta hundens träning redan som valp för att ge en bra start och bästa förutsättningarna. Bra saker att fokusera på är:
- ögonkontakt – god kontakt är grunden till all annan träning.
- miljöträning – låt hunden vara med i olika miljöer tills den är lugn och nyfiken.
- social träning – ge hunden positiva erfarenheter av olika sorters människor och hundar.
- avkoppling – tråkträna hunden i olika miljöer och situationer tills den lägger sig ner spontant och slappnar av.
- apportering – uppmuntra att hunden bär föremål och belöna varje gång den visar dig vad den bär på.
- lite grundlydnad – gå vid sidan, sitt kvar och inkallning.
Hos SoS finns hos en del av instruktörerna och förarna möjlighet att få förträning. Det innebär antingen enskild träning eller förträningskurs för att förbereda hund och ägare inför den framtida eventuella utbildningen.
SoS tjänstetecken är gula, både för utbildningsekipage och examinerade hundar. Utbildningstäcket delas ut av instruktören när ekipaget bedöms redo att själv träna i offentliga miljöer. Alla SoS hundar utrustas med ett id-kort och får följa med i affärer och på restauranger och i de flesta andra lokaler där hundförbud normalt råder.
Tack vare att SoS ackrediteras av ADEu ger tjänstetäcket även hunden status som assistanshund i övriga europeiska länder.
Servicehundar för fysiskt funktionsnedsatta och förare med NPF, signalhundar för döva och hörselskadade och medicinskt alarmerande hundar för personer med diabetes och epilepsi.
I offentliga sammanhang bär assistanshunden ett täcke eller sele som visar att den är i tjänst. Den är då undantagen Livsmedelslagens paragraf 18 och får följa med i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Samma sak gäller på platser där hundar normalt inte är tillåtna enligt de lokala ordningsstadgarna.
På täcket står text som visar vilken uppgift hunden har och den bär också ett id-kort som kan visas upp vid behov. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.
Medicinskt alarmerande hundar (tex diabetes, epilepsi, narkolepsi och Addisons sjukdom) reagerar och varnar på ägarens förändrade hälsotillstånd.
Diabeteshunden hjälper till att hålla reda på blodsockernivån – vid låg nivå måste ägaren äta något och vid hög ta insulin. Epilepsihunden förvarnar ägaren innan ett anfall så hen kan sätta sig i säkerhet eller ta medicin.
Även alarmerande assistanshundar ska kunna hämta föremål som blodsockermätare eller medicin. Obligatoriskt är också att kunna larma och hämta hjälp.
Bland SoS assistanshundar finns många olika raser. Det är alltså inte själva rasen som är det primära utan hundens personlighet och ägarens behov. Vissa raser kan däremot vara mer krävande att utbilda än andra beroende på egenskaper som krockar med uppdraget som certifierad assistanshund, t ex stark jaktlust.
Det behövs tid för att hunden ska hinna lära sig allt, mogna med sina nya uppgifter och få erfarenhet av att arbeta i alla olika situationer oavsett störningar. Även ägaren utbildas både teoretiskt och praktiskt och det tar tid att lära sig att använda hunden som en hjälp i vardagen. Examen sker när ekipaget som helhet bedöms redo, vilket kan variera från fall till fall. Det är av stor vikt att hund och förare fungerar väl tillsammans och att hunden är till god hjälp både hemma och i offentlig miljö.
Efter lämplighetstest och introduktion är utbildningstiden i normalfallet 12–18 månader.
Vid SoS lämplighetstest har de som bedömer hundarna särskilda kompetenser kring assistanshundar och vilka egenskaper som underlättar kontra försvårar utbildningen av hunden. Efter testet får ägaren en individuell genomgång kring resultatet och ges då också en del träningstips. Likaså kan man göra om testet om något framkommer som behöver arbetas med för att klara ett framtida test.
Under utvärderingen för Hjälpmedelsinstitutet och Socialdepartementet utarbetade SoS ett särskilt lämplighetstest för att kunna hitta hundar med önskvärda beteenden som socialitet, samarbetslust och skottfasthet, men också för att kunna sortera bort de hundar som visade oönskade beteenden som stark rädsla eller aggressivitet. I testet ingår också funktions- och samarbetstest där man tittar på hur hunden fungerar bland människor och andra hundar samt bedömer samarbetet med ägaren.
Man kan starta hundens träning redan som valp för att ge en bra start och bästa förutsättningarna. Bra saker att fokusera på är:
- ögonkontakt – god kontakt är grunden till all annan träning.
- miljöträning – låt hunden vara med i olika miljöer tills den är lugn och nyfiken.
- social träning – ge hunden positiva erfarenheter av olika sorters människor och hundar.
- avkoppling – tråkträna hunden i olika miljöer och situationer tills den lägger sig ner spontant och slappnar av.
- apportering – uppmuntra att hunden bär föremål och belöna varje gång den visar dig vad den bär på.
- lite grundlydnad – gå vid sidan, sitt kvar och inkallning.
Hos SoS finns hos en del av instruktörerna och förarna möjlighet att få förträning. Det innebär antingen enskild träning eller förträningskurs för att förbereda hund och ägare inför den framtida eventuella utbildningen.
SoS tjänstetecken är gula, både för utbildningsekipage och examinerade hundar. Utbildningstäcket delas ut av instruktören när ekipaget bedöms redo att själv träna i offentliga miljöer. Alla SoS hundar utrustas med ett id-kort och får följa med i affärer och på restauranger och i de flesta andra lokaler där hundförbud normalt råder.
Tack vare att SoS ackrediteras av ADEu ger tjänstetäcket även hunden status som assistanshund i övriga europeiska länder.
Servicehundar för fysiskt funktionsnedsatta och förare med NPF, signalhundar för döva och hörselskadade och medicinskt alarmerande hundar för personer med diabetes och epilepsi.
I offentliga sammanhang bär assistanshunden ett täcke eller sele som visar att den är i tjänst. Den är då undantagen Livsmedelslagens paragraf 18 och får följa med i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Samma sak gäller på platser där hundar normalt inte är tillåtna enligt de lokala ordningsstadgarna.
På täcket står text som visar vilken uppgift hunden har och den bär också ett id-kort som kan visas upp vid behov. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.
Medicinskt alarmerande hundar (tex diabetes, epilepsi, narkolepsi och Addisons sjukdom) reagerar och varnar på ägarens förändrade hälsotillstånd.
Diabeteshunden hjälper till att hålla reda på blodsockernivån – vid låg nivå måste ägaren äta något och vid hög ta insulin. Epilepsihunden förvarnar ägaren innan ett anfall så hen kan sätta sig i säkerhet eller ta medicin.
Även alarmerande assistanshundar ska kunna hämta föremål som blodsockermätare eller medicin. Obligatoriskt är också att kunna larma och hämta hjälp.
Signalhunden hjälper ägaren med hörselnedsättning eller dövhet att markera och påvisa ljud både i hemmet och i offentlig miljö.
Alla signalhundar ska kunna markera brandlarm. Obligatoriskt är också att larma och hämta hjälp. Dessutom ska de spontant plocka upp saker som föraren tappar.
Därutöver tränas hunden till att påvisa de ljud som föraren behöver i sin vardag, exempelvis när någon ropar, om dörrklockan eller telefonen ringer, när babyn gråter, vid sms, när det kokar över på spisen eller när det kommer ett utryckningsfordon.
Assistanshund är ett samlingsbegrepp för servicehundar, signalhundar och medicinskt alarmerande hundar (till exempel diabeteshundar och epilepsihundar) samt ledarhundar i Sverige.
Servicehunden hjälper ägaren med fysisk funktionsnedsättning eller NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) med olika praktiska sysslor hemma och i offentlig miljö.
Alla servicehundar måste kunna plocka upp tappade och ombedda föremål. Obligatoriskt är också larma och hämta hjälp. Därutöver tränas hunden till en mängd olika specialmoment.
En ”fysisk” assistanshund kan till exempel lära sig att öppna och stänga dörrar, trycka på knapp vid övergångsställe, bära föremål, leta reda på bilnycklar, dra av kläder, tända och släcka lampor eller hämta telefonen som ringer.
En NPF-hund stöttar ägaren spontant och på kommando i stressade situationer genom fysisk kontakt och närhet, spontanapporterar borttappade föremål och kan lära sig att påvisa påminnelser och larm i mobil.
TRÄNINGSTIPS
Förträning
En blivande assistanshund ska både under utbildning och efter avklarad examen kunna följa med sin husse eller matte till många olika slags miljöer och där klara av att utföra sitt arbete väl. Detta ställer stora krav på såväl hundens fysiska som psykiska förmågor och det är inte alla som passar för yrket.
Innan utbildningen kan startas måste hunden genomgå ett lämplighetstest där man testar följande egenskaper: socialitet, nyfikenhet, samarbetslust, kamplust, ”matdriv”, rädsla, aggressivitet och ljudkänslighet.
Alla beteenden utom de tre sista är önskvärda, och de tre sista är sådana som man vill se att hunden kan släppa snabbt och att nyfikenhet eller socialitet i stället tar över.
Hur kan vi omsätta detta till vardagen med hunden och finns det saker att träna som underlättar inför framtiden? Finns det sätt att förbereda inför det kommande uppdraget?
Hunden måste ha en vilja att lära sig nya saker
Utbildningen kräver att hunden tycker att det är roligt samarbeta och lära sig saker. Bästa sättet att väcka denna lust är att gå olika kurser redan från start, men tänk på att inlärningssättet måste vara med endast positiva metoder och träningen belöningsbaserad. Om fokus ligger på korrigering och straff minskar träningsglädjen plus att vi tappar hundens förmåga att tänka självständigt.
Tips! Träna många olika trick och cirkuskonster. Det ger samarbetslust och är guld värt i framtiden.
Hunden ska vara positiv till människor
De mest oanade situationer med okända människor kan uppstå, t ex att ett barn ramlar precis vid hunden, och en certifierad assistanshund måste kunna klara detta. Men det kräver att hunden är positiv till människor från början. För hjälpa hunden att nå dit måste den ha många positiva möten med folk av alla slag och storlekar under uppväxten. De flesta hundar är sociala och vill hälsa på allt och alla när de är små, men med ökad ålder minskar denna lust utom på vissa väldigt sociala raser där denna lust har avlats in, t ex labrador. Har du däremot en lite mer avvaktande ras eller individ så tänk på att det då krävs extra många goda möten för att hunden ska börja generalisera; människor = kul, gott, mysigt eller i alla fall okej.
Tips! Låt främlingar bjuda på godis om hunden sätter sig framför dem. Om hunden är lite avvaktande så låt dem kasta en godis till den när den satt sig. Det lär hunden att inte hoppa på folk men är också ett smart sätt att få kontakt.
Hunden ska klara nya miljöer utan rädsla
Eftersom hunden i framtiden ska arbeta med sin husse eller matte i allehanda miljöer måste den kunna hantera nyheter utan att bli rädd eller stressad. Ett sätt att bereda väg för detta är att ett par gånger i veckan åka till nya ställen och låta hunden utforska dessa i sin egen takt. Tänk på att träna i miljöer där hunden inte befinner sig dagligdags; om ni bor i stan så åk till landet, kör ni alltid bil så ta bussen och har ni inga barn nära er så gå ofta förbi dagis och skolor och prata med barnen.
Tips! Blir hunden orolig av något i miljön så visa att du är nyfiken, så ”smittar” det på din hund. Säg inte så mycket utan titta och undersök själv, och beröm och klappa när hunden vågar sig fram.
Hundens ska kunna koppla av spontant korta stunder
Ett moment som brukar ta lång tid att lära assistanshunden är spontan avkoppling i alla lägen. Därför är det en stor fördel om hunden redan innan utbildningen startar kan koppla av korta stunder när föraren är stilla, och i olika miljöer. Det lättaste (men tålamodsprövande) är att pausa på promenaden tills hunden slår sig till ro. Och även pausträna när ni är ute och miljötränar.
Tips! Klocka er träning från det att ni sätter er tills hunden slår sig till ro. För bok över utvecklingen och räkna alla framsteg även om det bara är 5 minuter kortare tid än gången innan. Om hunden suckar är det guldstjärna åt er båda!
Hunden behöver ett gott självförtroende
En bra och stabil grund underlättar för en assistanshund, som måste kunna hantera sin omvärld och lösa problem på egen hand. Detta brukar vara en lätt och rolig träning och det är mer vår fantasi som sätter gränser än hundens förmåga att utvecklas. Tänk på att börja lätt och att hela tiden försvåra, steg för steg. Låt hunden använda sin kropp genom att klättra och balansera på saker både ute och inne men också att låta hunden lösa olika problem – leta rätt på godis på kluriga ställen inomhus eller i barken på ett träd. Godis i paket eller under burkar brukar vara uppskattat; det finns också många hundpussel som fungerar på samma sätt. Även kluriga ben och tuggsaker är personlig utveckling, så var påhittig och håll utkik efter stora ben, långa ben, runda ben, tunga ben, smala ben och saker att fästa ben i.
Tips! Använd leksaker med ljud och oljud, t ex godis i en stor PET-flaska som slamrar när hunden kämpar att få ut det goda. Eller lägg godbitar i en kastrull bland bestick – börja med teskedar och avsluta med matskedar och slevar!
Hund och husse/matte ska ha ett starkt band
Kontakten och bandet mellan förare och hund måste finnas redan innan utbildningen startar. Och här finns massor att göra i vardagen tillsammans med hunden. Umgås och var nära genom att låta hunden hänga med i det du gör i vardagen. Massage, kel och att sova nära ger också ett klister. Det finns många lekar som har samma effekt: kurragömma, följa John och leka tafatt, men även inlärning, så länge den görs på ett lekfullt sätt – cirkuskonster som sitt vackert, räcka tass, snurra och viska.
Tips! När hunden är mitt i tonåren är lekar och cirkuskonster en perfekt lösning för att hålla relationen positiv när hormoner och känslor svallar. En mycket bättre lösning än för mycket lydnad och krav.
Hunden måste kunna vistas bland andra hundar
Redan på lämplighetstest och introduktion testas att hunden fungerar i närheten av andra hundar. Här är det på samma sätt som med den sociala träningen med människor – många positiva möten med trevliga hundar ”vaccinerar” hunden mot framtida hundaggressivitet. Sedan behöver inte hunden hälsa på alla, hur och med vem är viktigast.
Tips! Det är viktigt är att hunden har hundkompisar som den känner väl och känner sig bekväm med.
SPECIALMOMENT
Kort fakta om förbundet
SoS är en ideell icke vinstdrivande organisation som drivs av förare och instruktörer gemensamt
SoS utbildar personer med funktionsnedsättning att träna sina egna hundar till internationellt certifierade assistanshundar
SoS samverkar internationellt för att säkerställa hög kvalité på hela assistanshundsutbildningen från start med valpen och hela vägen fram till hundens pension
SoS arbetar för ett starkt nätverk och personlig support för både förare och instruktörer