Assistanshundsprojektet 2009–2014

Läs Socialstyrelsens utvärdering

Hjälpmedelsinstitutet (HI) fick i uppdrag av regeringen att från och med år 2009 genomföra en treårig försöksverksamhet för att öka användandet av service- och signalhundar för personer med funktionsnedsättning, samt för att utvärdera i vilken utsträckning insatser av assistanshundar kan fungera som komplement eller alternativ till andra insatser.

Hjälpmedelsinstitutet, med Lars Gordér som projektledare, administrerade försöksverksamheten och Socialstyrelsen utvärderade försöket.

Den totala kostnaden beräknades till 6 miljoner kronor. En slutrapport skulle lämnas i mitten av 2012, men beslut togs om en förlängning med utbildningsmedel under hela 2012 och de ekipage som då startade fick möjlighet att fullfölja utbildningarna senast 2014. Assistanshundsprojektet avslutades våren 2014 och Socialstyrelsens utvärdering publicerades 2015.

I styrgruppen för projektet ingick en representant från vardera Hjälpmedelsinstitutet (HI), Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt Svenska Kennelklubben (SKK). Medarbetare i projektet var även Jenny Alwin från Linköpings Universitet (utvärderingar för Socialstyrelsens räkning) samt ordförande/förare Jessica Jönsson och kassör/instruktör Ing-Britt Fogelberg för SoS.

Svenska staten stod via Hjälpmedelsinstitutet (HI) för finansiering av utbildningen, vilket innebar 30 000 kr per ekipage. De som kunde komma ifråga var personer med rörelsehinder, hörselskador, diabetes eller epilepsi vilka godkänts för utbildning av SoS och granskats och godkänts av HI. Några av ekipagen bekostades av “Filip Söderhielms minnesfond för livsglädje” som finansierar unga diabetesekipage och dessa ingick i utvärderingen av projektet. Därutöver fick SoS ett administrationsbidrag.

Önskemålet var att SoS skulle utbilda omkring 20 ekipage per år och under drygt fyra år (januari 2009–april 2014) färdigutbildades och examinerades 56 ekipage.

SoS förhoppning var att projektet skulle visa hur betydelsefulla assistanshundar är för sina förare och att de samhällsekonomiska effekterna skulle bli tydliga och mätbara.